levande lisa

Abbe-Gabbe

2012-03-06T06:52:00.001-08:00

livet på en pinne.

2012-02-10T00:15:00.001-08:00

att ligga ensam i sängen och lyssna på ljudet av en sambo som maler kaffe och en son som hickar i takt till håkan h. livet på världens bästa pinne!

det vackraste.

2012-01-27T08:56:00.001-08:00

japp, jag har blivit mamma. idag är pysen 12 dagar gammal och jag älskar honom redan med hela min kropp och själ!

foto: alexander simonsson

familj förkylds fristad.

2011-12-22T07:52:00.001-08:00

"när vi två blir en"

2011-12-22T02:02:00.000-08:00

hej blogspot. det är mycket som har hänt den senaste månaden. jag och min älskade alex har till exempel äntligen flyttat in i vår lägenhet och blivit sambos! det var jobbigt till en början. att flytta hemifrån och lämna huset man bott i så länge och att flytta ihop och hitta balansen i våra olika vanor. men jag tycker att vi för varje dag kommer närmre varandra och allt funkar faktiskt riktigt riktigt bra!

(mest jag med tanke på att jag är hemma hela tiden) bonar och försöker få ihop lägenheten till ett hem. den har fantastiskt knarrande fiskbensparkett-golv och ljusa härliga vita väggar. alla förutsättningar i världen! men det är mycket som ska packas upp och flyttas runt tills de har hittat just sin plats i vår vrå.

lilla trollets saker håller också på att spridas ut över våra stora 85 kvadratmeter. korgen är nästan uppsatt, skötbordet försöker vi övertala oss själva om att det sår jättebra intryckt bredvid duschen och alla kläder håller på att tvättas. ibland känner jag mig jättestressad och får för mig att pyret där inne ska bestämma sig för att komma ut inatt, ibland tror jag att "nej, nej! den kommer stanna där inne ändå tills februari!"

den som hänger med oss får se...

jag blir jag. / jag blir jag! / jag blir jag?

2011-11-29T08:46:00.001-08:00

det är svårt att höra hemma någon stans, om man inte tillhör någonting. hela mitt liv har jag varit en del av någonting. det har varit olika skolor, olika avdelningar på scouterna och olika styrelser som mitt hjärta brunnit för. jag har alltid varit en del av någonting och om jag inte dykt upp har jag saknats av någon. men nu står jag helt plötsligt lite mitt emellan allting, lite utanför allting.

jag har gått färdigt mina år av nödvändig skola och haft min sista riktiga klass. jag har gått genom mina år som scout och även några år som ledare, och pausar nu. jag har (utan att jag knappt märkt det) glidit ur de politiska organisationer jag har varit med i. jag står nu lite bredvid allting.

jag jobbar alldeles för sällan för att vara en del av gemenskapen på jobbet. och som mammaledig kommer jag snart stå helt utan den.

jag bor inte riktigt någon stans. jag packar långsamt men stressigt ihop mitt barn- och tonårsrum för att även det lämna och flytta till lägenhet. utan att riktigt ha fått vara mig själv och min egna ska jag nu gå från en familj till en annan. och den nya ska jag inte bara vara en del av, utan skapa.

jag får panik och känner mig tom av att inte tillhöra någonting, att inte höra hemma någon stans. att på ett sätt nästan bo på tre ställen men ändå inte ha ett enda hem. att veta att ingen kommer märka om jag bara ligger i sängen hela dagen, om jag aldrig går ut eller inte kommer i tid. jag känner mig för liten när jag inte väntas på.

9, 8, 7, 6, 5, 4, 2 ...

2011-11-13T06:04:00.000-08:00

igår var det två månader till bebis. när jag kom på det i fredags slog det ner mig som en blixt från klar himmel. det kändes som.. som att det blev på riktigt att många av mina drömmar aldrig kommer bli på riktigt.

missförstå mig inte! jag är väldigt glad för min lilla guldklimp i magen och jag vet att vi kommer få det väldigt bra i vår lilla familj. men jag är samtidigt en tjej på 20 år som aldrig kommer få tågluffa eller jobba som au pair eller göra så mycket annat jag hade tänkt. så jag bröt ihop lite i fredags.

igår var det dock bättre. jag fungerar inte på kvällarna längre...

ett hjärta fullt av lätt och tungt.

2011-11-07T13:30:00.000-08:00

varje morgon då min pojkvän går till jobbet (eller någon annan stans för den delen) och jag ligger i sängen säger han hejdå. han sätter sig ner på sängkanten, lägger handen på min rygg eller arm, påminner mig om att han älskar mig och pussar på mig (oftast på kinden). jag svarar att jag älskar honom också, och kanske något om att vi behöver mjölk eller att jag kan laga kvällsmat sen. sen går han ut, låser dörren och jag slumrar till eller myser med magen. jag älskar den lilla omedvetna rutinen. men i morse sa han inte hejdå (eller det visade sig att han sa det från hallen fast jag sov) när han gick. vi hade bråkat kvällen innan och sa därför ingenting till varandra. eller rättare sagt så hade vi inte bråkat, inte muttrat och var därför fortfarande sura.

varför jag berättar detta är för att jag tänker på hur saker ofta blir så mycket större när man inte pratar om dem, när man inte bråkar eller muttrar. nu i efterhand vet jag knappt varför jag var sur på min pojkvän. det ända jag tänker på (och tänkte på när jag vaknade och upptäckte att han hade gått) var att om något hände honom nät han var ute så skulle han inte fått höra att jag älskade honom, just idag.

för jag älskar honom, min pojkvän, och jag känner mig trygg i hans famn. han förstår mig inte alltid och han tycker nog ofta att jag reagerar konstigt eller känner konstigt, men han lyssnar alltid på mig och försöker alltid trösta mig. han har nästan alltid tålamod med min flytt-ångest eller gravid-gråt eller farmor-sorg som kan skölja över när jag (vi) minst anar det. jag älskar honom! för att han aldrig ger sig, för att han alltid stöttar mig och för att han litar på mig.

tioveckorsshopping.

2011-11-03T02:03:00.000-07:00

så är det! det är bara tio veckor kvar tills mitt lilla troll ska ut i kylan och upptäcka världen. helt tokigt är det! känner mig både lite stressad men ändå ganska lättad.

jag har ungefär en månad på mig att packa ihop resten av mitt rum innan flytten så lite fokus hade nog inte varit fel.. så klart hade dessutom min kära moder rätt när hon för några veckor sedan påpekade att jag kommer bli tröttare och tröttare och få mer och mer ont så jag skulle inte dra ut på packandet. och mycket riktigt, den senaste veckan har ryggen börjat bråka med mig rejält och jag har ont nästan hela tiden.

min fantastiska barnmorska var dock snabb med att boka tid hos sjukgymnast så dit ska jag på måndag. hoppas på lite bra övningar så att det i alla fall inte behöver bli så mycket värre. har dålig hållning redan sen innan graviditeten så jag behöver verkligen tänka på hur jag står och går! nu har dessutom bäckenet börjar förbereda sig på riktigt inför den där förlossningen så det trycker på alla möjliga nerver och muskelfästen, vilken gör att jag har fått testa på både ischias och konstiga ryckningar i ryggslutet/rumpan. kroppen har de mest lustiga sätt att förbereda sig på!

apropå förberedelser så var jag och mamma på stan igår. jag hade spanat ut en riktigt söt liten hjälmmössa i garnaffären som jag ville ha till bebisen, och mamma var inte sen på att anta utmaningen. (tack!) vi var också och kollade in Polarn o. Pyrets jubileumskollektion och deras ränder-rea. så mycket fint! jag köpte två randiga tröjor till mig, en röd som jag ska spara till våren och en grön som tyvärr var för stor (och nu mera återlämnad). och nu när det bara är tio veckor kvar tills förlossningen passade jag också på att lyssna på min kära pojkvän, sluta larva mig, och köpa ett par gravidjeans. som jag har saknat att ha jeans!

liv i liv i liv.

2011-10-26T13:56:00.000-07:00

kollade runt på lite föräldra-sidor och gravid-sidor idag och hittade då en animerad film om hur mitt lilla pyre har det där inne i min varma mage. där var en speciell del om bebisens könsutveckling och om när och hur de små krabaterna egentligen blir till små flickor och pojkar. jag fick lära mig att om det är en liten flicka jag bär på så har hon redan alla ägg hon kommer ha genom livet (sex milioner!) och om det är en liten pojke har han redan skaffat sig spermieanlag!! är det inte både knäppt och fantastiskt att en liten bebis, som inte ens har börjat sitt liv, redan har förutsättningarna att skapa någon annans liv?!

solsken och höstvindar.

2011-10-04T03:16:00.000-07:00

jag älskar hösten! luften blir renare, färgerna vackrare och värmen behagligare. och den där kicken och den klara blicken som folk annars brukar få på våren, den får jag på hösten. bland löv och kastanjer bakas bäst de nya drömmarna. precis som den lilla kanelbullen som bakas i min mage. och förhoppningsvis kommer ut om exakt 100 dagar!

ja.. de lilla pyret som om ett år kommer vara 9 månader gammal. i oktober nästa år kommer den har busat runt på jorden lika länge som den gömmer sig i mitt varma inre just nu. jag blir lika förbluffad och fascinerad varje gång jag kommer på att det faktiskt är en liten människa jag bär på. med hår och tår och allt!

och precis som sig bör har jag blivit helt bo-galen. jag inreder konstant i mitt huvud och att plocka ihop mitt gamla rum gör mig både lite ledsen och pepp. men jag och alex har äntligen hittat en lägenhet så nu är jag lixom "tillåten" att boa. en trea i parkstaden blir vår i december, precis i tid så att vi hinner packa upp innan lilla trollet kommer och flyttar in med oss.

med mitt boande följer också ett visst shoppingbehov. jag älskar att sitta på tradera och leta fina saker både till mig och till pyret. jag får dock hålla mig lite och köper bara om det är riktigt riktigt speciellt. rädslan att något ska gå fel gnager alltid i bakhuvudet. men när jag och min (ena) bästa annie var på loppis i heliga trefaldighet för någon vecka sedan kunde jag inte hålla mig! det blev bland annat en jättesöt body med gröna träd som pyrets pappa kommer att älska och en fantastisk gungbjörn som kommer passa in i barnrummet perfekt!

skrattar högt och drömmer tyst.

2011-10-03T06:42:00.000-07:00

så, nu kör vi! jag heter lisa, är 20 år och bor i kristianstad. detta är en blogg om mig och min vardag. min vardag som timanställd och smått stressad, som scout och ändå knappt engagerad och som gravid och fantastiskt förväntansfull. men ändå ganska rädd..

jag tänkte skriva om allt och inget på den här bloggen. om hur det är att flytta hemifrån och ihop samtidigt. om hur det är att vara ung och gravid. om hur det är att vara tokförälskad och fnittrig men ändå trött och förvirrad. ja om allt som jag stöter på.

jag älskar att läsa böcker, att cykla i medvind, att pyssla med screentryck och att drömma om inredning. jag föraktar orättvisor, trångsynthet och rädslan för allt främmande och ovanligt.

så, hoppas vi ses!