det bästa!

mina fina pojkar, i en hängmatta på scoutläger... finns det något bättre?

vart tog tiden vägen?

för ganska exakt två år sedan gick jag i ett tjoande karnevalståg genom vår lilla stad. det var tre dagar innan studenten och hela jag var ganska kluven. jag hade längtat och planerat de dagarna så länge jag kunde minnas, samtidigt som jag absolut inte ville lämna mitt gymnasium (C4, jag kommer alltid minnas allt med värme)!

men men... poängen skulle bli att; inte visste jag då att jag två år senare skulle stå och titta på karnevalen 2012 med en liten grabb på min arm.

då, för två år sedan, hade jag rosa tyllkjol på mig, idag hade abbe lila hörselkåpor på sig. då var en tjej i klassen utklädd till zebra, idag hade abbe zebra-mössa på sig. då hade jag röda converse i storlek 6 på mig, idag hade Abbe blå converse i storlek 2 på sig. då hade jag öl med mig, idag hade abbe ersättning med sig.

inte visste jag då, var jag skulle vara nu. och inte vet jag nu, var vi är om två år...

familj vanilj på en onsdag.

lilla familjen sitter i bilen på väg hem från IKEA och jonstorp då en bil med en cykel där bak kör om oss. cykeln hänger så att styret pekar åt höger...

jag: vad bakvänt det ser ut när cykeln hänger på det hållet.
alex: ja, verkligen! det måste varit en vänsterhänt som hängde på den.
jag: ååh! vad stolt jag är över dig! du spekulerade!
alex muttrar: speculation is the mother of all evil...

när livet kommer emellan.

för ganska precis ett år sedan blev jag gravid. för exakt ett år sedan var jag gravid, men helt ovetande om det.

nu sitter vi på tåget mot Stockholm och Uppsala. lilla familjen ska på minisemester. lilla familjen! familjen! familjen som bara består av mig, alex och abbe. tufft!

nu kommer våren, det har jag lärt mig.

igår; när jag kom ut från lägenheten klippte de gräsmattan runt huset och det luktade fantastiskt. solen sken och luften skrek ut VÅR!

vad som än händer med mitt hjärta.

sitter i sängen med datorn i knät och klickar runt på massa struntsidor när alex kommer inbärandes med abbe mot sitt bara bröst, lyssnandes på hallelujah. jag börjar gråta.

han sätter sig ner med abbe i sängen och de börjar prata om kvällen och om när abbe ska äta och sova. på var sitt sätt och på var sitt språk. de båda storler och jag börjar gråta.

gosh, jag har blivit en blödig mamma!

"scouting handlar inte om att elda, utan om att brinna."

det kanske inte är alla som tänder på fjällräven. det kanske inte är på alla som det pirrar lite extra med windstopper, softshell eller gore-tex. men när du eldar, släpar på galler eller hoppar dig varm i regnet - då blir jag kär i dig om och om igen!

ett öppet barn.

jag vet inte om små små barn har samma instinkt som oss vuxna att kura ihop sig när de är rädda eller osäkra. om de rent fysiskt vill gömma sin hjärna och sitt hjärta från omvärlden när de känner sig hotade.

men hur det än är, så värmer det mitt hjärta att min son sover så öppet.

vår dagliga lunk.

den där lunken som man längtar efter när man inte är i den. som man romantiserar när man är iväg eller när något är nytt. lunken som man tror är så himla mysig och trygg redan när man bara varit ifrån den i någon dag.

den där lunken som jag lika fort blir så trött på! redan efter någon dag...

"Jesus är död, leve påsen!"

helgen har spenderats hos min mormor i Skummeslöv utanför Båstad. första påsken för Abbe och han har redan fått tre påskägg! ett jättefint i trä, ett litet som gömde små gröna virkade Converse och ett väldigt väldigt stort med böcker, strumpor (från NK!!) och ett mumintroll i. han har varit glad som en speleman hela helgen, som alltid när vi är borta någon stans. mitt älskade, tokiga troll är en social pys!

nu sitter han i sitt babyskydd och vaggas till söms av bilens guppande över vägens ojämnheter. våren har precis börjat men himlen är redan färdig för nästa årstid. klockan är snart halv tio och än är den härligt djup men ändå ljust blå i horisonten.

det var friskt ute och luften luktade sommar när vi packade in oss i bilen (är man fyra vuxna, en bebis och en hund krävs en del planering!) inför vår färd hemåt. det har varit skönt att få en paus från vardagen men jag saknar min älskade sambo och våra dagliga rutiner. vår dagliga lunk.