bus, bus, pus och troll på äventyr.

i helgen var ju som sagt Farbror Pus (Nicklas) och Tant Bus (Carro) på besök hos oss. så himla mysigt och fint! vissa vänner är sånna vänner som det kan dröja flera veckor och månader mellan att man ses, men det känns lina bra varje gång ändå!

i helgen passade även Abbe på att göra sitt första bus! han kittlade Farbror Pus! hans bus-mamma är så himla stolt!

en snorvalp och en bästa vän.

min lilla pojke är förkyld och helt täppt i näsan. stackarn! han har varit det i tre nätter nu men det var först inatt som det hindrade honom från att sova. koksaltlösningen funkar dåligt, men efter andra omgången mat bäddade vi in honom i babyskyddet och då fick vi alla lite sömn.

han blir så ynklig och gnällig och vill ju såklart ha nappen hela tiden, vilket är tämligen svårt när man inte riktigt kan andas genom näsan! men nu ligger han och sprattlar och halvsover bredvid sin pappa och verkar ganska glad. inte konstigt det, för idag kommer världens bästa Nicklas!

Nicklas lärde jag känna när jag vandrade på Irland i somras. vi var ungefär lika trötta på mänskligheten båda två så vi fann varandra snabbt! trixet är dock att han bor i Uppsala vilket ofta känns som en evighet bort... men nu sitter han på tåget ner mot oss!

ett litet pyre på två stora månader.

jag har flera gånger tänkt att jag kanske borde skriva ett rejält inlägg om vad som händer och har hänt i mitt liv den senaste tiden. men det blir lixom aldrig av. det kommer alltid skrik eller blöjbyte eller sömn emellan! men nu så!

det är ju så att jag numera är mamma. att jag har ett litet troll i mitt liv och har haft det i två månader nu. japp, mitt lilla lilla pyre fyller två stora månader idag!

det är lustigt vad man lär sig på två månader. jag har lärt mig att om man guppar lite på trollfis napp upp och ner så lugnar han sig snabbare och suger på den. hur glad man kan bli av en rap! och så har jag lärt mig att avslappning inte behöver vara att mysa med en bok och en kopp te, utan också kan vara att gå på toa utan att höra gallskrik eller att kanske få äta ifred i tio minuter! eller att få diska när sambon håller trollet!

men jag har också fått lära mig hur många fjärilar man egentligen kan få plats med i en och samma mage! hur det känns när ens barn för första gången ler ett medvetet leende bara för att han är glad att se mig. och hur det känns när han har jätteont i magen (vilket han tyvärr har alldeles för ofta, stackars pys!) och tillslut lugnar sig när jag trycker honom mot mitt bröst och vjyssar lugnt. jag har lärt mig hur det känns att vara nödvändig  ♥

Abbe-Gabbe

livet på en pinne.

att ligga ensam i sängen och lyssna på ljudet av en sambo som maler kaffe och en son som hickar i takt till håkan h. livet på världens bästa pinne!

det vackraste.

japp, jag har blivit mamma. idag är pysen 12 dagar gammal och jag älskar honom redan med hela min kropp och själ!

foto: alexander simonsson

familj förkylds fristad.

"när vi två blir en"

hej blogspot. det är mycket som har hänt den senaste månaden. jag och min älskade alex har till exempel äntligen flyttat in i vår lägenhet och blivit sambos! det var jobbigt till en början. att flytta hemifrån och lämna huset man bott i så länge och att flytta ihop och hitta balansen i våra olika vanor. men jag tycker att vi för varje dag kommer närmre varandra och allt funkar faktiskt riktigt riktigt bra!

(mest jag med tanke på att jag är hemma hela tiden) bonar och försöker få ihop lägenheten till ett hem. den har fantastiskt knarrande fiskbensparkett-golv och ljusa härliga vita väggar. alla förutsättningar i världen! men det är mycket som ska packas upp och flyttas runt tills de har hittat just sin plats i vår vrå.

lilla trollets saker håller också på att spridas ut över våra stora 85 kvadratmeter. korgen är nästan uppsatt, skötbordet försöker vi övertala oss själva om att det sår jättebra intryckt bredvid duschen och alla kläder håller på att tvättas. ibland känner jag mig jättestressad och får för mig att pyret där inne ska bestämma sig för att komma ut inatt, ibland tror jag att "nej, nej! den kommer stanna där inne ändå tills februari!"

den som hänger med oss får se...

jag blir jag. / jag blir jag! / jag blir jag?

det är svårt att höra hemma någon stans, om man inte tillhör någonting. hela mitt liv har jag varit en del av någonting. det har varit olika skolor, olika avdelningar på scouterna och olika styrelser som mitt hjärta brunnit för. jag har alltid varit en del av någonting och om jag inte dykt upp har jag saknats av någon. men nu står jag helt plötsligt lite mitt emellan allting, lite utanför allting.

jag har gått färdigt mina år av nödvändig skola och haft min sista riktiga klass. jag har gått genom mina år som scout och även några år som ledare, och pausar nu. jag har (utan att jag knappt märkt det) glidit ur de politiska organisationer jag har varit med i. jag står nu lite bredvid allting.

jag jobbar alldeles för sällan för att vara en del av gemenskapen på jobbet. och som mammaledig kommer jag snart stå helt utan den.

jag bor inte riktigt någon stans. jag packar långsamt men stressigt ihop mitt barn- och tonårsrum för att även det lämna och flytta till lägenhet. utan att riktigt ha fått vara mig själv och min egna ska jag nu gå från en familj till en annan. och den nya ska jag inte bara vara en del av, utan skapa.

jag får panik och känner mig tom av att inte tillhöra någonting, att inte höra hemma någon stans. att på ett sätt nästan bo på tre ställen men ändå inte ha ett enda hem. att veta att ingen kommer märka om jag bara ligger i sängen hela dagen, om jag aldrig går ut eller inte kommer i tid. jag känner mig för liten när jag inte väntas på.

9, 8, 7, 6, 5, 4, 2 ...

igår var det två månader till bebis. när jag kom på det i fredags slog det ner mig som en blixt från klar himmel. det kändes som.. som att det blev på riktigt att många av mina drömmar aldrig kommer bli på riktigt.

missförstå mig inte! jag är väldigt glad för min lilla guldklimp i magen och jag vet att vi kommer få det väldigt bra i vår lilla familj. men jag är samtidigt en tjej på 20 år som aldrig kommer få tågluffa eller jobba som au pair eller göra så mycket annat jag hade tänkt. så jag bröt ihop lite i fredags.

igår var det dock bättre. jag fungerar inte på kvällarna längre...