sakta ner lite va?!

ja vardagen rullar på hos lilla familjen, fast man inte kan tro det om man tittar in här...

igår fick Abbe sin första lilla tand! än så länge har den lixom inte vuxit upp, utan bara spruckit igenom tandköttet. men en tand är det! och jag blev så stolt som bara en mor kan bli! (=lite galen, ganska tjatig och väldigt rörd!)
de sista dagarna i juli lärde han sig sitta och nu kan man lämna honom ensam utan att han störtar i backen direkt.
han rullar även runt som en... ja jag vet inte vad. men fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet. och fram. och tillbaka.
och så pratar han. hela tiden! dada!
och idag lärde han sig prutta med munnen. så där när man spricker ut tungan. han pappa har övat med honom i tre dagar! alla har vi våra olika stolta stunder!

med andra ord så är allting precis som vanligt, och jag tycker precis som vanligt att det går alldeles för fort! ofta får jag panik över hur stor mitt lilla pyre är och ofta får min sambo påminna min om att han ju faktiskt bara blir roligare för var dag som går. men han är ju så stor! så stor...

det bästa!

mina fina pojkar, i en hängmatta på scoutläger... finns det något bättre?

vart tog tiden vägen?

för ganska exakt två år sedan gick jag i ett tjoande karnevalståg genom vår lilla stad. det var tre dagar innan studenten och hela jag var ganska kluven. jag hade längtat och planerat de dagarna så länge jag kunde minnas, samtidigt som jag absolut inte ville lämna mitt gymnasium (C4, jag kommer alltid minnas allt med värme)!

men men... poängen skulle bli att; inte visste jag då att jag två år senare skulle stå och titta på karnevalen 2012 med en liten grabb på min arm.

då, för två år sedan, hade jag rosa tyllkjol på mig, idag hade abbe lila hörselkåpor på sig. då var en tjej i klassen utklädd till zebra, idag hade abbe zebra-mössa på sig. då hade jag röda converse i storlek 6 på mig, idag hade Abbe blå converse i storlek 2 på sig. då hade jag öl med mig, idag hade abbe ersättning med sig.

inte visste jag då, var jag skulle vara nu. och inte vet jag nu, var vi är om två år...

familj vanilj på en onsdag.

lilla familjen sitter i bilen på väg hem från IKEA och jonstorp då en bil med en cykel där bak kör om oss. cykeln hänger så att styret pekar åt höger...

jag: vad bakvänt det ser ut när cykeln hänger på det hållet.
alex: ja, verkligen! det måste varit en vänsterhänt som hängde på den.
jag: ååh! vad stolt jag är över dig! du spekulerade!
alex muttrar: speculation is the mother of all evil...

när livet kommer emellan.

för ganska precis ett år sedan blev jag gravid. för exakt ett år sedan var jag gravid, men helt ovetande om det.

nu sitter vi på tåget mot Stockholm och Uppsala. lilla familjen ska på minisemester. lilla familjen! familjen! familjen som bara består av mig, alex och abbe. tufft!

nu kommer våren, det har jag lärt mig.

igår; när jag kom ut från lägenheten klippte de gräsmattan runt huset och det luktade fantastiskt. solen sken och luften skrek ut VÅR!

vad som än händer med mitt hjärta.

sitter i sängen med datorn i knät och klickar runt på massa struntsidor när alex kommer inbärandes med abbe mot sitt bara bröst, lyssnandes på hallelujah. jag börjar gråta.

han sätter sig ner med abbe i sängen och de börjar prata om kvällen och om när abbe ska äta och sova. på var sitt sätt och på var sitt språk. de båda storler och jag börjar gråta.

gosh, jag har blivit en blödig mamma!

"scouting handlar inte om att elda, utan om att brinna."

det kanske inte är alla som tänder på fjällräven. det kanske inte är på alla som det pirrar lite extra med windstopper, softshell eller gore-tex. men när du eldar, släpar på galler eller hoppar dig varm i regnet - då blir jag kär i dig om och om igen!

ett öppet barn.

jag vet inte om små små barn har samma instinkt som oss vuxna att kura ihop sig när de är rädda eller osäkra. om de rent fysiskt vill gömma sin hjärna och sitt hjärta från omvärlden när de känner sig hotade.

men hur det än är, så värmer det mitt hjärta att min son sover så öppet.

vår dagliga lunk.

den där lunken som man längtar efter när man inte är i den. som man romantiserar när man är iväg eller när något är nytt. lunken som man tror är så himla mysig och trygg redan när man bara varit ifrån den i någon dag.

den där lunken som jag lika fort blir så trött på! redan efter någon dag...