igår fick Abbe sin första lilla tand! än så länge har den lixom inte vuxit upp, utan bara spruckit igenom tandköttet. men en tand är det! och jag blev så stolt som bara en mor kan bli! (=lite galen, ganska tjatig och väldigt rörd!)
de sista dagarna i juli lärde han sig sitta och nu kan man lämna honom ensam utan att han störtar i backen direkt.
han rullar även runt som en... ja jag vet inte vad. men fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet. och fram. och tillbaka.
och så pratar han. hela tiden! dada!
och idag lärde han sig prutta med munnen. så där när man spricker ut tungan. han pappa har övat med honom i tre dagar! alla har vi våra olika stolta stunder!
med andra ord så är allting precis som vanligt, och jag tycker precis som vanligt att det går alldeles för fort! ofta får jag panik över hur stor mitt lilla pyre är och ofta får min sambo påminna min om att han ju faktiskt bara blir roligare för var dag som går. men han är ju så stor! så stor...
