bus, bus, pus och troll på äventyr.

i helgen var ju som sagt Farbror Pus (Nicklas) och Tant Bus (Carro) på besök hos oss. så himla mysigt och fint! vissa vänner är sånna vänner som det kan dröja flera veckor och månader mellan att man ses, men det känns lina bra varje gång ändå!

i helgen passade även Abbe på att göra sitt första bus! han kittlade Farbror Pus! hans bus-mamma är så himla stolt!

en snorvalp och en bästa vän.

min lilla pojke är förkyld och helt täppt i näsan. stackarn! han har varit det i tre nätter nu men det var först inatt som det hindrade honom från att sova. koksaltlösningen funkar dåligt, men efter andra omgången mat bäddade vi in honom i babyskyddet och då fick vi alla lite sömn.

han blir så ynklig och gnällig och vill ju såklart ha nappen hela tiden, vilket är tämligen svårt när man inte riktigt kan andas genom näsan! men nu ligger han och sprattlar och halvsover bredvid sin pappa och verkar ganska glad. inte konstigt det, för idag kommer världens bästa Nicklas!

Nicklas lärde jag känna när jag vandrade på Irland i somras. vi var ungefär lika trötta på mänskligheten båda två så vi fann varandra snabbt! trixet är dock att han bor i Uppsala vilket ofta känns som en evighet bort... men nu sitter han på tåget ner mot oss!

ett litet pyre på två stora månader.

jag har flera gånger tänkt att jag kanske borde skriva ett rejält inlägg om vad som händer och har hänt i mitt liv den senaste tiden. men det blir lixom aldrig av. det kommer alltid skrik eller blöjbyte eller sömn emellan! men nu så!

det är ju så att jag numera är mamma. att jag har ett litet troll i mitt liv och har haft det i två månader nu. japp, mitt lilla lilla pyre fyller två stora månader idag!

det är lustigt vad man lär sig på två månader. jag har lärt mig att om man guppar lite på trollfis napp upp och ner så lugnar han sig snabbare och suger på den. hur glad man kan bli av en rap! och så har jag lärt mig att avslappning inte behöver vara att mysa med en bok och en kopp te, utan också kan vara att gå på toa utan att höra gallskrik eller att kanske få äta ifred i tio minuter! eller att få diska när sambon håller trollet!

men jag har också fått lära mig hur många fjärilar man egentligen kan få plats med i en och samma mage! hur det känns när ens barn för första gången ler ett medvetet leende bara för att han är glad att se mig. och hur det känns när han har jätteont i magen (vilket han tyvärr har alldeles för ofta, stackars pys!) och tillslut lugnar sig när jag trycker honom mot mitt bröst och vjyssar lugnt. jag har lärt mig hur det känns att vara nödvändig  ♥

Abbe-Gabbe