jag blir jag. / jag blir jag! / jag blir jag?

det är svårt att höra hemma någon stans, om man inte tillhör någonting. hela mitt liv har jag varit en del av någonting. det har varit olika skolor, olika avdelningar på scouterna och olika styrelser som mitt hjärta brunnit för. jag har alltid varit en del av någonting och om jag inte dykt upp har jag saknats av någon. men nu står jag helt plötsligt lite mitt emellan allting, lite utanför allting.

jag har gått färdigt mina år av nödvändig skola och haft min sista riktiga klass. jag har gått genom mina år som scout och även några år som ledare, och pausar nu. jag har (utan att jag knappt märkt det) glidit ur de politiska organisationer jag har varit med i. jag står nu lite bredvid allting.

jag jobbar alldeles för sällan för att vara en del av gemenskapen på jobbet. och som mammaledig kommer jag snart stå helt utan den.

jag bor inte riktigt någon stans. jag packar långsamt men stressigt ihop mitt barn- och tonårsrum för att även det lämna och flytta till lägenhet. utan att riktigt ha fått vara mig själv och min egna ska jag nu gå från en familj till en annan. och den nya ska jag inte bara vara en del av, utan skapa.

jag får panik och känner mig tom av att inte tillhöra någonting, att inte höra hemma någon stans. att på ett sätt nästan bo på tre ställen men ändå inte ha ett enda hem. att veta att ingen kommer märka om jag bara ligger i sängen hela dagen, om jag aldrig går ut eller inte kommer i tid. jag känner mig för liten när jag inte väntas på.